jag hörde en gång uttrycket: ''För att trivas med någon annan måste man först trivas med sig själv''

...

Men om jag inte trivs i mig själv, hur gör jag då?
Enasmheten kommer krypandes allt för ofta,
och jag söker tillfälliga lösningar på ett bestående problem.
Just idag är en sån dag.. eller ikväll rättare sagt..
inget ger mig ro, jag känner mig rastlös, men jag har ingen ork att ta tag i det här.
Jag har egentligen ingen lust med något alls.
Jag har bara lust att krypa ner under täcket och aldrig mer komma fram igen.

...

Jag känner mig tömd på allt, tom, ihålig, trasig.
Jag vill skrika rätt ut, men det kommer inget ljud,
för jag hittar inte orken att leta fram ett ljud, en känsla eller ens en rörelse.

...

Och jag önskar allt fick plats...